Kvistar och Palt.

Hade verkligen tänkt å ta en riktig latardag idag.

Ligga på sofflocket och göra lite och ingenting.

Eller mesta ansträngning skulle vara att läsa den spännande boken jag håller på med och dricka en kopp te med lite lugn musik strömmande ur mina högtalare.

Men det är klart att det inte blev så.

Mitt i ett samtal med systeryster börjar Tjårven hulkas framför mina fötter och upp kommer en hel liten hög med gamla kvistar och blommor blandat med skum.
Den armade katten slänger sig omkull och pupillerna är alldeles uppspärrade, han låter konstig och kissar ner sig och kryper under soffan.

 Jag slänger på luren och försöker få fram den stackars kissen.

Lyckas till slut få fram honom och håller i honom för att se hur han mår och om han är kontaktbar.

Ut på balkongen för att kolla vad det är han har käkat på och naturligtvis är det den hoptorkade blåklinten som stått bakom balkongdörren som jag glömt att slänga.

Ringer veterinärn som tycker jag ska ringa giftcentralen.

Blåklint är absolut inte giftig - Tack och Lov.

 Men att käka gammal torkad blomster är väl inte att rekommendera.

Det är ju helt otroligt att hela sommaren har gått och kattskrutten har lyckats klara sig från såna här händelser.

 En jäkla tur att jag var hemma.

Dessutom fick jag veta i förrgår att Tjårvens morsa blev överkörd  på  midsommardagen i år och hans ena syster också har fått sätta livet till.

Då blir man ju som extra förskräckt.

Och minnet efter Lisas helvete för två år sedan när jag trodde hon skulle dö, gör sig rejält påmind och man har varit rätt nojig hela dagen för hur han ska bete sig.

Jag tänker att det är en jävla tur att jag har skaffat försäkring på den där fyrbente äventyraren.

 

Nu mår han bara bra, även om han har varit ganska lugn.

Och.

Förhoppningsvis har han lärt sig att ge sjutton i törrblommen och håller sig till ostkrokar och tuggpinnar i fortsättningen.

Och

 förhoppningsvis har han kvar sina nio liv ett bra tag till. 

 

 

 



~ L.