Skjut upp igår vad du kan göra idag.

Vaknade upp igår morse supertrötter och inte med den minsta lust att tvätta.

Beslutet blev inte svårare att ta om skippa tvätten när jag upptäckte att jag

inte hade något tvättmedel och var alldeles för lat för att masa mig till affären för  inhandling detsamma.

Till min stora lycka fanns det tid idag
 så istället
stämde jag träff med min kompis L.

för en fika på stan
och

 kolla in VIP - galan som Öppen Gemenskap & Svenska Kyrkan anordnade.
 

Vi lyssnade bl.a. på dessa sköna bönor som hade ett jäkla röj på scen.

+

att de bjöd in tre unga umetjejer som var så urbannat duktiga på att rappa.
 Jag är vanligtvis inte så där überälskare av rap
men
 när det handlar om respekt och girlpower
me like
 a Lot.  

 

 

Vädret visade ju sig inte från sin bästa sida och kaféet vi valde var inte heller riktigt vad det brukar vara.

 Dessutom så har de nån jäkla konstig möbelplacering med den störande effekten att mitt i fikat kunde man få ställa sig upp för att de som satt vid bordet bredvid skulle komma sig fram.

Som när man sätter sig ytterst i kyrkan och alla andra ska längst in.

 Typ.

Och skruva fast de små små borden så att det kändes som att man hade en mil till tallriken gav ju inte heller pluspoäng till inredningen direkt.

 Samt att man verkade ha dåligt med bestick så maten hann nästan kallna innan

 man kunde äta. 

 Jäkligt dyrt ställe - om än rättvisemärkt,  så ger jag det bara en sol och känner att dit går jag bara om det är en lugn vardag och definitivt inte en lördag när alla andra är ute och man är hungrig och vill äta i lugn och ro. 

 

Trots detta störningsmoment vi fick solsken ändå jag och L. då ett par med sin lille son till charmtroll kom och satte sig vid bordet bredvid oss.

 Ungen var sååååå söt och hans minspel gjorde verkligen dagen.

Nåt att minnas och ta fram de dagar när livet känns skit är när denne lille unge sa Åååååhh!!!

med alltid samma glada förväntan så fort

hans pappa plockade fram nåt ur ryggsäcken.

  Det är ju inte säkert det håller i sig tills han blir tonåring.

 Men man kan ju alltid hoppas.

 

Nu

ska jag iväg och gratta en annan sötunge. 

 

Ha det.

 

~ L.