Lördagen gick i musikens tecken.
Jag och polare Karro mötte upp för gå på årets Umefolk.
Vilket jag icket ångrar det minsta.
En kvinnlig duo
spelade en en häftig "bröllopstango" skriven med den ena duons egna bröllopserfarenhet som grund (hon stack dagen efter bröllopet).
fick rycka in när ett av de andra huvudnumren var tvungen att ställa in med kort varsel. Inte blev jag ledsen för det (lite, kanske, men de fyllde ut skorna eller fiolerna kanske jag skull säga!) Deras berättelser om hur en del av låtarna kommit till var fantastiska. Som Huvudet i sandlådan, som handlar om Mia Marins 90 + farmor, när hon stöp i en av de där blå sandlådorna när hon skulle böja sig ner för att skopa upp grus och sanda. Locket slog igen, men som tur var hade tanten med sig mobilen och kunde ringa sin granne som kom och hjälpte henne upp.
stod för ett verkligt annorlunda sound. Så enkelt. Så mäktigt.
Å så till sist, innan vi kände att vi var nöjda och gick hem såg vi dessa fyra tjejer.
En svensk tös och 3 amerikanskor som hade en av de mest udda sångtexter för kvällen.
Men det är väl det bluegrass verkligen handlar om. Lite udda texter och levnadsöden.
På köpet fick vi se ett par som dansade vid sidan av scenen med en betydligt modernare tolkning av folkdans. De tre småkillarna som försökte göra likadant gav oss en hel del skratt kan jag säga.
Så vid midnatt kände vi oss mer än nöjda och det blev hemgång.
Med hjärtat fullt av nya melodier och intryck.
Tack fina Karro för att du följde med!
~L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar