Vinteräpplen.

För någon månad sen fick jag som tack för att jag sparar i KPA välja en pocket.

 Som vanligt är det de där deckarna som dominerar utbudet och jag har aldrig förstått den där saken med att sommartid då ska man minsann läsa deckare i stora mått. Men si där, bland alla 10 pocketböcker så fanns det en bok av Josefin Sundström. Vinteräpplen.

En halvers självbiografisk berättelse om 3 generationer kvinnor på andra sidan Bottenviken med början av 30 -talets slut. Det var inte alltid trevligt och jag har lite svårt för såna där berättelser där det är mycket elakheter men jag måste säga att jag hade svårt att sluta läsa för jag ville ju veta om elaka Mormor Susanna skulle när hon blev gammal erkänna att hon inte varit den bästa av morsor. Att mamma Mari skulle få lite upprättelse och känna att hon faktiskt var värd något. Och att Tova skulle klara sig helskinnad under den sadistiske jäveln Timo när hon äntligen fick ändan ur och stack med sina barn.

Ja saatana perkelä va spännande det var.

Kiitos Josefin för en bra bok.

och

Kiitos KPA för boken.

Och du som vill veta varför boken heter Vinteräpplen får minsann läsa boken.

Sådeså.