Brudhäng & skumpa.

 

Igår var det knytmiddag hos en tjejkompis med två andra brudar.

Mycket har hunnit hända under sommaren och sen sist vi sågs och för att fira att vi äntligen fick till en träff så hade E. med sig skumpa.

Plus att vi passade på att fira den ena av S.en som gått och blivit 35 sen sist.

 

Som vanligt hamnade vi i diskussioner om sådana saker som
inte lämpar sig för tryck.
Bl.a pinsamma åldersrelaterade åkommor.
 Fina damer skulle förmodligen rodna rejält om jag säger så.

Men herreminje så skönt det är att få spåra ur som vi gör och skratta så tårarna rinner.

Jag är så innerligt tacksam för dessa sköna tjejer som finns där i vått och torrt.
Och vi kan alltid vara oss själva. Inget nippertippande där inte.

Och tacksam är jag för hon som förde oss samman.

Hon finns tyvärr inte i livet längre, men  jag är absolut säker på att A. fanns med oss igår kväll och skrattade lika mycket som vi.
Och att hon hade förmodligen kunnat göra ett och annat sjukt inlägg i våra diskussioner som fått oss att garva ännu mera.

Tänk att En Enda Människa kan betyda Så Mycket och lämna sånt avtryck efter sig.

Ikväll var det också tänkt att umgås med en tjej som jag lärde känna genom
ovan nämnda Hon.
Men efter halvdag på jobbet med mycket göra och en förkylning i kroppen
 så är det soffan och filten som lockar mer.

 

Vad det blev för knytiskäk?

 

Höstgryta med matkorn.

 

Jag stod för efterrätten:

 

Ingefärsstekta päron på smördeg,

riven vit choklad ovanpå

och

så in i ugnen på 250 grader tills allt har fått en gyllenbrun färg.

Serverade med kesella.

 

Prova vettja.

 

&

 

Ha en nu en riktigt skön lördag.

 

~ L.