fredag 14 september 2012

Hur känns det?

Ja man upphör aldrig att förvåna sig över hur människor - som vanligtvis framstår som väldigt intelligenta och sakliga, helt plötsligt går in i ett vacuum av fullständig korkhet.
Satt och såg presskonferencen med de här två svenska journalisterna som blivit benådade och landat i Sverige.
 
Det var med tårar i ögonen jag hörde på när de berättade en liten del av det helvete som de varit med om och som ingen av oss andra någonsin kan sätta sig in i.
 
Efter konferencen intervjuar en journalist frun till den ena killen och frågar henne om hon-  som hon hade lovat, hade kastat sig i famnen på sin man
 när hon träffade honom första gången nu efter frigivningen,
sen frågar samma journalist om vad dom skulle göra ikväll nu när han äntligen är hemma.
 
Här har killen suttit i fängelse över ett år i ett land som inte följer de mänskliga rättigheterna, blivit skenavrättad liksom hans kompis och det har varit tortyr och andra otrevligheter. Man vet inte vad som kommer att hända - bara att blir man kvar länge i den finkan är chansen stor att enda sättet man kommer därifrån är horisontellt med fötterna före. Och inte vid liv.
 
Klart som fan att hon kastade sig i famnen på karln. Och vad dom gör när han äntligen är hemma igen har ingen annan med att göra.
 
Det är verkligen journalistik på låg nivå. Något som kan kunde vänta sig av en skvallerblaska. Inte en seriös reporter som brukar hålla i debattprogram.
 
 
Samma sak när nån idrottare gjort en superbragd och sportjournalister frågar efteråt:
 
Hur känns det?
 
Ja hur fan känns det att ha gjort sitt livs lopp eller match?
Nu kommer jag aldrig att få den frågan då jag är så långt ifrån såna prestationsförmågor som det är möjligt.
 
Men bara på pin kiv skulle man kanske skulle svara:
 
Helt förjävligt!
 
Och på frågan om vad jag skulle göra en fredag kväll när jag äntligen fick rå om min man som varit frihetsberövad under hemska omständigheterna i över ett år och jag inte har vetat när och om jag skulle få se honom i frihet igen, det får ni lista ut själva.....
 
Men helt klart är man glad för deras skull att de äntligen fick komma hem och att sanningen kommer att komma fram om vad som egentligen hände.
 
 
 
~ L.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar