Mot ljusare tider.

Det kanske bara
 är inbillning men jag tyckte att redan dagarna efter nyår började det verka bli lite ljusare tidigare för var dag som går. Förutom trettondagen, då det var en rejäl snöblasksstorm här. Trodde julgranen på gården skulle lyfta all världens väg. Rutorna var helt igentäppta med blötsnö.
När jag öppnar balkongdörren på morgnarna för att släppa ut mina två fyrbenta sambos så  att de får vädra pälsen hör man talgoxen & co. kvittra en vers eller två.

Julen är bortstökad och nya vårglada dukar har fått komma fram. Har i dagarna även börjat rensa ut en hel del gamla kläder och annat rat som ska bort.

En hel del program som jag sett  på tv den senaste tiden har fågelsång i alla tonarter hörts i bakgrunden och det är inte lite känsla för vår man får då. Produktiv har jag också hunnit vara då jag hunnit virka en hel del mormorsrutor som ska bli till en pläd. Min farmor brukade alltid sitta med en stickning eller virkning i handen när hon satt i sin fåtölj och tittade på tv.

 Igår när jag var på väg till bussen hem efter att ha hälsat på en av mina tanter som har flyttat sken solen så starkt att jag bländades total när jag hade den "rakt i ansiktet".
Såg en kvinna som stod och njöt av solskenet en stund innan hon gick vidare.
Det är sådana dagar jag verkligen längtar till fjälls. 

Träffade också en gammal (eller gammal och gammal, hon här nästan 17 år yngre...) arbetskompis som jobbar på ett annat område nu, och hon blev så glad att se mig att jag fick flera kramar. Och gladare blev jag. Då kan man ta att det dagen innan var det vadarstövlar-på-väder som gällde.

På onsdag är det dags att börja lite lätt att jobba på nya stället. Det känns väldigt spännande.

Det är litegrann så att den här tanten känner sig smått euforisk.

Lite lätt "släppfångarneloss"-känsla.

~ L.