tisdag 20 januari 2015

Mattan som (nästan) får mig att flyga.

När man som jag
de senaste 7-8 åren har gått som om högerbenet vore spjälat, knäet på dito ben känts som om det varit på väg åt motsatt håll som resten av benet och bäckenet lika roterat som en urvriden trasa,
då är det de små, små, små miraklen som verkligen glädjer en.

Som att, kunna gå Nästan helt upprätt istället för att krumma som en gammal lebruten käring,
att gå kunna Rakt och känna att BÅDA benen är på väg åt samma håll och att mina benmuskler inte krampar Hela tiden.  Det är förvisso långt kvar innan jag kan kvala in i OS-truppen för gymnastik, men Detta Lilla framsteg  känns för Mig som ett sju-mila kliv.
Allt tack vare "min" fantastiska fysioterapeut Emma. Hon är den första som verkligen lyssnat på vad Jag säger och hon kan förklara så jag begriper hur alla dessa bråkiga muskler funkar.

Hon och min nyinförskaffade yogamatta får den här ogracila kroppen att känna sig som om den nästan (i alla fall känna det så) kan flyga fram!

Eller åtminstone flaxa lite lätt.

~L. 







1 kommentar:

  1. Det är fint att kunna flaxa..lite då och då Då blir flygturen till en svindlande lyckokänsla ..att ta till vara på Innan man åter tappar flygförmågan för då dimper man ju inte ner så hårt i marken..när man har flaxförmågan kvar och flygturen i minnescellerna Härligt att läsa att du fått en bra hjälp och förståelse från Emma..Det är dom små miraklerna som håller liv i lågan ..önskar dig en SKÖN HELG Kram

    SvaraRadera