Söndagen bjöd på strålande sol och fina möten efter mitt sånguppdrag i kyrkan. Eftersom det var första dagen på länge som solen sken och himlen lyste vackert blå, blev det en energigivande promenad hem. Detta till ljudet av fågelsång och en skata som hade en massa roliga ljud för sig. Jag passerar genom en liten skogsdunge på vägen hem och stannar upp där och blundar en stund, bara tar in det jag hör känns det som jag är ute i en "riktig" skog. För förutom fågelkvittret och skatan är det helt tyst. Det susar inte ens i trädtopparna.
Min svägerska, som var gräsänka i helgen, hade varit förbi under tiden jag var borta, så jag ringde och sa att håller hon kaffet så håller jag semlorna.
På köpet fick jag en promenad till i det vackra vädret.
Medans jag var ute på äventyr så gjorde mina två fyrbenta sambos det
de är bäst på, nämligen att softa. Ibland undrar jag om den här unge herrn är släkt med Sid i Ice Age eftersom han har likadana poser för sig när han ska till att sova.
Men idag finns icket ett uns av solstråle, istället snöar det och har drevat en hel del på morgonen. Fint då att ha gårdagens finväder i färskt minne.
Min kära grannfru erbjöd mig att låna deras bil idag när jag skulle åka och handla,
det var skönt att slippa släpa en massa kattmat och kattsand på bussen.
Som tack för den fina gesten bjöd jag på en riktig smarrig räkmacka.
Utanför hennes fönster hade vi besök av fyra skator och en kråka. Inte vanligt med den sistnämnda i dessa befolkade trakter. Men de är vackra att skåda i vilket fall. Det är väl enda nackdelen att bo en trappa upp, man kan inte ha fågelbord utanför fönstret. Den lyxen har en annan god vän som bor ute på vischan, hon har till och med besök av både hackspett och ekorre.
Nåja, jag får i alla fall vara tacksam över att jag hade tur med vädret igår.
Namaste.
~ L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar